nicecupoftea

Det var väldigt längesen jag skrev här. Mycket har hänt under den tiden, jag spenderade ett halvår i Amsterdam, och nu har jag flyttat ihop med min pojkvän sen tre år tillbaka, förlåt, min fästman, vi är ändå förlovade!

 

Jag tycker fortfarande att världen är galen, att alla måste vara pinnsmala är inte något att sträva efter och att vara pinnsmal innebär inte nödvändigt att man är nyttig.

 

Dock känner jag att min övervikt har gått för långt, det är en skillnad på att vara överviktig och att vara överviktig. Det finns de som är överviktiga trots att de tränar och äter nyttigt, deras kroppar är helt enkelt åt det hållet. Sen finns det de som är överviktiga och där den övervikten stör vardagen. Jag känner att där är jag nu. Tyvärr har jag slutat att springa helt, tiden utöver jobb och plugg har inte funnits och jag har inte lärt känna de nya skogarna kring mitt nya boende vilket har lett till att jag aldrig har kommit ut och sprungit.

 

Nu tänkte jag dock att eftersom jag har makten i mina händer (nu när jag köper min egna mat och bestämmer över vad som ska handlas hem mer än tidigare) så ska jag ta tag i maten.

 

Jag skulle inte påstå att jag och min kille äter onyttig vardagsmat. Vi lagar allt från grunden och det blir ofta grytor och liknande som inte är speciellt onyttig (det beror såklart på vilken skola man följer). Däremot blir det för mycket snacks, så jag tror att om vi skulle köpa hem det, så skulle vi dels spara pengar men även så skulle vikten bli bättre.

 

Som läget är nu så har vi ingen våg, så jag kan inte väga mig, men jag kan istället mäta.

 

Min överarm mäter just nu 35 cm.

Mitt lår mäter 68 cm

Min mage mäter 106 cm

 

Mina mål är inte nödvändigtvis att gå ner i vikt tror jag, utan att jag ska orka mer. Jag är så trött på att bli andfådd av så lite. Jag antar visserligen att om detta sker på rätt sätt så går jag ner i vikt, men det är inte huvudmålet.

 

Lite luddigt kanske, men helt ärligt skriver jag det här för mig själv och ingen annan..