10:09:50
Sockerfritt
Jag har alltid varit den som äter massa socker. När mina kompisar och jag har träffats och haft filmkväll har det varit jag som knaprar godis, när vid fika har det varit jag som tar värsting saken, alltid största glassen med mera. Har haft svårt att veta när man ska sluta, och även om jag vetat att man borde sluta har jag ändå fortsatt med lite godis mer ur skålen, trots att mina vänner slutat röra den för länge sen.
Detta har dock förändrats, drastiskt.
Dels på grund av dieten då jag inte får äta nå socker, men ändå viljan att äta socker har försvunnit. Fikade för några dagar sen med några kompisar som tog storslagna bakelser allihopa, och jag fick inte ens suget att vilja smaka. Jag var, uppriktigt sagt, nöjd med mitt glas vatten. Att jag inte åt nån bakelse ledde till att jag kunde sticka samtidigt, vilket bara var trevligt.
Varje morgon äter jag och min mamma bovetegröt. Jag kan erkänna, den är inte god, inte alls. Den är mättande, men den är inte god. Så igår köpte mamma stevia som hon tänkte att vi kunde söta gröten med, att det kanske skulle vara godare. Imorse tog jag en knivsudd med stevia i gröten och rörde runt ordentligt, och helt ärligt: gröten var förstörd. Den var söt och vilket gjorde den äcklig! Jag har verkligen inget sug efter söta saker längre. Trots att man inom dieten får äta en chokladbit (minst 70%) om dagen, så har jag inte rört min chokladkaka på nästan en vecka. Har helt enkelt inget intresse i att äta av den.
Om sanningen ska fram så gör detta mig lite ledsen på ett sätt. Socker är en så stor del av vårt samhälle så att inte vara ens intresserad av socker kan bli ett problem. Till exempel ska jag på farvälfest till en kompis som flyttar utomlands, och där kommer det serveras tårta. Tanken på att vara den enda som inte har en tårtbit framför mig gör mig lätt ledsen och gör att jag, redan i tankarna, känner mig lite utanför. Samtidigt har jag varken rätt (för dieten) eller vilja att shovla in en tårtbit i min mun. Tror inte det skulle vara gott!
När man fikar finns det heller väldigt sällan sockerfria alternativ, vilket gör att även där sitter man utan något på bordet. Okej, jag inser att detta är verkligen ett i-landsproblem, men det får mig fortfarande att tänka. Det är så sjukt att vi är så beroende av socker. Nu vill jag dock inte bli en såndär "frälsare" som ska försöka banka in i skallen på allt och alla att socker är fel. Som jag sa till en kompis, det är inte bara det nyttiga som får en att må bra, man måste även se till att själen mår bra, och att då ta en chokladbit, eller fika med actual fikabröd med sina kompisar, fine! Så länge det inte går till överdrift och bakelserna blir till tröstmat, så kan det ju inte vara direkt dåligt, anser jag. Tycker inte man ska ta något till det extrema.
Jag tycker inte jag drar det till det extrema, undviker bara det som inte intresserar mig.